... även om det är jobbigt att ha klivit in i väggen, så är det mycket man kan skratta åt. Små detaljer som är hur enkla som helst normalt sett, blir till extremt jobbiga beslut.
En kul grej var för ett par veckor sedan, jag och Anna skulle äta kvällsmat. Vi satt i soffan och pratade om vad vi skulle äta, ingen orkade laga mat, ingen hade handlat. Vi enades om att vi skulle köpa hämtmat.
Nästa fundering då, skulle vi äta pizza, eller hamburgare eller nått annat.. vi dividerade fram och tillbaks, till slut enades vi om Pizza.
Jaha, och vilken Pizzeria ska vi ta?? jaa, vi dividerade lite om det och till slut bestämde vi oss för en. Ja, då var det bara kvar att bestämma vilken pizza vi skulle ha...
Sen, skulle vi åka dit och beställa, eller ringa? Då hade vi blivit så fulla i skratt av hur tokiga vi var i vår obeslutsamhet, så ingen kunde hålla sig och ringa upp (utan att börja skratta) .. så Anna tog bilen och åkte iväg och då ringde jag och beställde. Det hela tog nog en timme ... det är en del av att vara utbränd, att inte kunna ta beslut...
Minsta lilla sak kan stressa upp en, medans världsproblemen bryr man sig inte så mycket om.
Nåväl, det gäller att sparka sig själv i rumpan och tänka rätta tankarna, så ska det nog bli fart på tanten igen :)
Nu ska jag i alla fall ta och gå en promenad, känner att jag behöver röra på påkarna och sätta fart på endorfinerna !!!
Ha en bra dag, ni också !!
10 kommentarer:
Promenader är aldrig fel! Det är som om hjärnan får mer syre över till att fatta beslut! :D
kram på dig och ta hand om dig!!!
Vilken klockren beskrivning. Skrattar verkligen igenkännande. Den fasen är i varje fall förbi för mig eller är den verkligen det, jo det var den nog, men å andra sidan så .... Ha det gott
Usch, vad det är jobbigt att vara så förvirrad. Jag var aldrig utbränd men hade en depression. Jag satt i flera timmar en gång och orkade inte ringa och säga att jag inte ville göra en sak och när jag väl ringde hörde jag mig själv säga att det var okej...
Tofflan, och vilka dofter det var så där på kvällningen, när min promenad blev av till slut ! det doftar VÅR !
Micael, hehe, ja man undrar hur det kan bli så omständigt med knepiga småsaker :) ..tur man kan skratta åt det :)
Ylva, där har du en klockren sak till, känner till det där när man försökt säga till på jobbet att det blev för mycket... och sen ler man bara och säger "ja visst, fixar det " ... depp/utbrändhet är nog välbesläktat !!
... en snabla tur att det inte var något världsomfattande beslut som skulle tas ;-D
Stattinskan, ja eller hur :) ... men så där kan det bli lite ofta, och då är det faktiskt något frusterarnde :))
Om man kan skratta åt det så är man nog snart i form igen!
Katten, ja med största förhoppning.. !! men det kan också vara s.a.s bergodalbana vad gäller den saken..
Skicka en kommentar