måndag 2 maj 2011

Välkommen Maria !!

Maria Engelwinge gästbloggar hos olika bloggare, om olika ämnen knutet till sin debutroman.

Välkommen till min blogg Maria !








Hur man marknadsför sig som författare

För bara 20-30 år sedan behövde man inte göra mycket annat än skriva en bra bok, hoppas på positiva recensioner i tidningarna och delta på några signeringar. Möjligtvis låta sig intervjuas i tidningar och radio. I dag är läget ett helt annat. Man kan inte låta boken tala för sig själv, hur välskriven och fantastisk den än är.

Författaren har blivit allmän egendom. Vi mer eller mindre kräver att vår idol ska visa upp sig i alla möjliga sammanhang, ungefär som vi tidigare ansett att filmstjärnor och rockstjärnor ska göra. Vi vill se författarna intervjuas i morgonsofforna, vi vill se dem sitta i olika expertpaneler och uttala sig om ämnen de egentligen inte vet ett skvatt om. Vi vill se dem dansa, sjunga, leka och svälta på öar i Söderhavet.






Det kan vara ett lyckat drag att delta i alla möjliga jippon, men det kan också slå tillbaka på författaren som ställer upp på allt den blir tillfrågad att göra. Troligtvis ökar bokförsäljningen, men hur blir det med ens personliga integritet? Många dissas för sina kläder, sin frisyr, sin vikt och allt möjligt annat som inte har ett dugg med författarskapet att göra. Till och med de allra vackraste, charmiga, välklädda författarna hånas då och då både i tidningar och bloggar för saker som inte är det minsta relaterat till deras böcker.

Jag ser mediacirkusen som en karusell. Hoppar jag på den har jag ingen kontroll över vare sig farten eller om jag kommer att ha roligt eller spy av åksjuka. Men det finns ytterligare ett par anledningar till att jag inte kommer vara med i TV, ha releaseparty och gå på jippon. Jag lider av social fobi. Att åka till ett köpcentrum där jag ändå är helt anonym är en pärs för mig. Att bjuda hem folk jag inte känner skulle vara en mardröm. De som inte känt så här förstår förmodligen inte hur handikappande det är och jag klandrar er inte.




En annan anledning är att jag av medicinska skäl kraftigt ökat i vikt de senaste sju åren. Jag har alltid varit smal och vacker. Men med 40 kilos övervikt vill jag inte visa upp mig. Jag skäms över mitt utseende och när jag läser hur andra överviktiga människor hånas och bespottas i media, kan ni klandra mig för att jag inte vill utsätta mig för detta? Folk känner sällan medkänsla för ”tjockisar”. De tror ofta att det bara är att förändra kosten och hårdträna så är problemet ur världen. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men nöjer mig med att säga att somliga har inte ätit sig till sin övervikt. Jag är en av dem.

Så hur marknadsför jag mig då? Genom det fantastiska nätet:). Här är det ingen som bryr sig om hur jag ser ut eller vill se mig lida helvetets kval i en dokusåpa. Här får jag göra det jag är bra på – skriva. Jag är nog inte en förläggares dröm, med min inställning till att visa upp mig IRL. Därför hoppas jag kunna bevisa att man kan sälja sin bok genom bloggande och intervjuer i tidningar och radio. Om jag lyckas med detta lär jag få skriva kontrakt på fler romaner – och om inte har jag i alla fall fått behålla min värdighet.






Vill du köpa En SHOT till tack direkt genom mig och få en signering och några personliga ord från författaren kan du mejla mig på skogsnuvan@yahoo.se




Jag tar samma pris som Adlibris, 170 kronor inklusive frakt. Jag behöver din adress och lämnar mitt kontonummer till dig.

Vill du hellre beställa från Adlibris gör du det här
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197895342

Romanen finns också att köpa på Bokus, CDON och Ginza.

En trevlig och underhållande läsning önskar jag er!

Maria Engelwinge









15 kommentarer:

Stattinskan sa...

Ja, nätet har obegränsade möjligheter. Trevligt sätt att presentera sig på!
:-D

Sladdertackan sa...

Trevligt sätt att presentera sig på. Jag har inte hunnit läsa om din bok ännu, så jag har inte bestämt mig om jag kommer att köpa den. Jag hoppas det går bra för dig, men jag tror att du har fel när du säger att vi ser ner på människor med övervikt. Så är inte fallet för de flesta av oss. Skräp-TV finns det för mycket av, som hackar ner på både det ena och det andra. Du ser ut som en mycket vacker kvinna, så sträck på dig.

Jag har också en bokblogg, eftersom jag läser mycket

http://sladdertackansbokhorna.blogspot.com/

Anonym sa...

Tack för ett fint inlägg, Maria! Du lyfter fram många intressanta saker som gör att jag är alldeles övertygad om att jag vill läsa din bok!

Dessvärre är jag arbetslös och har inte råd att köpa din bok just nu. Men jag bloggar en hel del om böcker och sätter upp din bok på min "önskelista!

Är du intresserad av att gästblogga hos mig är du mycket välkommen! Jag har mellan 500 och 600 besökare/dygn. Vill du hellre köpa ett inlägg på min blogg som jag då skriver, kan du kontakta Blogvertiser, knapp finns på min blogg.
Lycka till med boken, försäljningen och allt runt omkring! Starkt av dig att skriva om detta!!!

cathrin- sa...

Vackra Maria, jag beundrar dig för din öppenhet och ärlighet. Man behöver inte vara "perfekt" för att få en bok utgiven. Det där med social fobi vet jag mycket om (något som jag vill skriva om, tror det är ett problem som många lider av mer eller mindre, men det är ganska tyst om det). Jag hoppas du ska slippa genomlida dokussåpor m m och ändå få din bok såld. /kram cathrin

Maria E. sa...

Oj, tack alla snälla människor! Är alldeles tårögd nu. Jag har inte heller velat prata om min sociala fobi eller min övervikt, men någon måste börja, tänker jag. Jag vet ju att jag inte är ensam.

Sladdertackan: Jag hoppas att du har rätt, men tyvärr har jag lite andra erfarenheter. Ser en oförstående attityd rätt ofta på bloggar och har dessutom fått höra vad folk sagt om mig bakom min rygg. Bilden är för övrigt några år gammal och det var innan hullet satte sig i ansiktet :(

Tofflan: Jag gästbloggar gärna hos dig! Skriver mer på din blogg.

Fina Cathrin: Tack, du är så go:). Och jag kan säga att inte om jag så väger 50 kg och blir erbjuden pengar kommer jag att delta i någon såpa eller lekprogram.

Tack än en gång och stor kram till er alla!

Desirée sa...

Du är underbar - och din bok kommer att bli en braksuccé!

Maria E. sa...

GulleDessan, tusen tack! <3

Ylva sa...

Jag har haft depressioner med tillhörande social fobi, ätit antidepressiva och gått upp mycket i vikt och förstår dig.

Anonym sa...

Ja nätet är bra, men det är inte alla som förstår det utan är skeptiska till om man har många läsare på sin blogg tex.

Jag har också gått upp mycket i vikt under de senare åren men jag bryr mig inte så mycket mer än att byxorna har en tendens att hänga i baken :) Vad andra tycker, rör mig inte så mycket, när jag var för smal var det fel på det också. Hade jag varit för snygg hade det varit fel på det...

Lycka till med boken, jag hinner inte läsa så mycket nu för jag har en liten baby som tar mycket tid. Men boken lät mycket intressant.
Carola

Anonym sa...

bra skrivet. folk har en tendens att vara lite snabba med at fördöma andra. jag är inte ett dugg bättre i en del fall. lite nyfiken blev jag på orden: att du inte ätit dig till din övervikt. menar du att medicin eller ngt gör så att du äter mer?

Fenixmonas sa...

Tack för din trevliga presentation! Jag vill absolut köpa din bok så jag mailar till dig! Kramiz!

Maria E. sa...

Tack Ylva:). Ja, det är ju tyvärr så att just psykofarmaka kan förändra metabolismen. Trots att man äter precis som när man var smal ökar man i vikt. Dessutom rör man sig ofta inte lika mycket när man inte vill vistas bland folk, av förklarliga skäl.

Maria E. sa...

Jadu, Carola, det är inte lätt:). Hur man än gör finns det alltid något som är kritisk. Kanske kommer jag till den punkten en dag att jag bryr mig längre. Det skulle vara väldigt skönt och befriande.

Maria E. sa...

Kloppan: Nej, jag äter inte mer än innan. Se svaret till Ylva. Under perioder har jag promenerat varje dag och ätit ca 1500 kalorier per dag utan att gå ned ett gram. Under en vecka med promenader och helt normal kost gick jag istället upp 5 kg. Fick en chock när jag ställde mig på vågen.

Ämnesomsättningen kan bli väldigt låg av vissa mediciner. Dessutom har vi det genetiska arvet. Det finns en hel del i min släkt med överviktsproblem. De var alla smala och slanka som unga och började öka i vikt i 30-40-årsåldern. Jag måste komma tillrätta med det här både för min hälsas och mitt självförtroendes skull. Men just nu är det boksläppet och allt runtomkring det som får gå först:).

Maria E. sa...

Tack själv Mona! Har fått mejlet och svarat.
Kram!