För ungefär ett år sedan hade jag jobbat för högtryck i ett halvår (inte bara jag, fler på min avdelning) pga omstruktureringar mm. under fler veckor mådde jag uselt både fysiskt o psykiskt innan jag brakade ihop totalt .Vi var 3 av 8 som blev sjukskrivna ett längre tag, själv jobbade jag halvtid hela förra sommaren, sen 75 % fram till i November förra året, då jag började heltid igen.
Vissa personer (nyanställda som vi lärt upp samtidigt som vi skötte våra jobb...) fnyste lite åt att vi beklagade oss en efter en. I dag när jag kom till jobbet fick jag höra att en av dom som hade fnyst mest hade brytit ihop och gått hem i fredags. Nu är jag inte glad för det, men nån liten revansch lampa blinkar åt min egen självkänsla, att kanske fler får förståelse för att stress kan göra att kroppen reagerar och slår bakut.
Jag hoppas verkligen personen i fråga mår bättre snart och är tillbaka på spelplanen, pigg och utvilad.
- Vi behöver fler skyddsnät i tillvaron, men hur skall det gå till ?
10 kommentarer:
Jag blir lite beklämd när jag hör detta, att folk ska behöva ha det så stressigt på sina arbetsplatser att de till slut inte orkar mer. Jag har det likadant själv - kaos på alla plan. Framför mer människovärdiga arbetsplatser!/cathrin
Kanske förstår hon bättre din och dina kollegers reaktion tidigare, nu när hon själv hamnat där. Kanske en klok erfarenhet för henne.topparochdalar
Hade själv en kris för några år sen, vet hur det var då: http://tinas-blogg.blogspot.com/2008/10/vggen.html
Viss skadeglädje har jag också känt, eller kanske mer den där känslan att "nu kanske du fattar vad jag gick igenom". Att man är inte så stark som man tror.
Cathrin, nej så vill vi inte ha det, och företaget har nog fått en tankeställare här, så resurser har satts in, men inte tillräckligt snabbt, men bättre sent än aldrig..
Topparodalar, jo förvisso, synd bara att det ska så så långt, men vi hoppas det blir balans på alla plan så gott det går inom snar framtid..
Tina, tack för att du delar med dig. Ja kanske inte direkt skadeglädje, däremot nån slags upprättelse mot sig själv för att man inte är sämre än dom andra liksom.
Godmorgon! Alla är vi ju bara människor och ingen av oss vet vad som drabbar oss...Inte bra med sådan stress! kramiz
Fenixmona, så sant, tyvärr är det inte lika självklart för alla, men så är det väl bara :) Kramiz
Du som ändå verkar trivas bra på din arbetsplats? Anställer de för få?
Katten, det senaste året, ett o ett halvt.. har vi genomgått stora organisationsförändringar.. tyvärr var dom sena att justera rätt mängd personal, vår avdelning är nu på rätt köl, men inte den helt nybildade...
Skicka en kommentar